Det går långsamt för de svenska, skattefinansierade orkestrarna att förändra obalansen manligt–kvinnligt i det som presenteras för konserthuspubliken. För några decennier sedan var den, på något självklart sätt, gedigen och grundmurad: kvinnliga tonsättares musik kunde negligeras. När vi skriver 2024 verkar inte någon större förändring ha skett, även om det finns lysande undantag.
Då – 1,2 procents andel
En gång i tiden – det var senvåren 2009 – låg tonsättaren Karin Rehnqvist på sin schäslong och läste igenom de svenska orkestrarnas säsongsprogram; det var på den tiden de fanns att tillgå som tryckta alster.
En sammanställning av den säsongens repertoar, dvs 2009–10, visade att endast 1,2 % av de framförda orkesterverken var komponerade av kvinnliga kompositörer.
På hösten 2009 samlades ett antal av de kvinnliga kompositörerna i Sverige och bildade nätverket KVAST, Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare. Ett uppmärksammat brev sändes till samtliga orkesterledningar. Det tog skruv och den offentliga debatten tog fart.
Som om ingenting hänt
iMusiken kan 15 år senare konstatera, att det som för ett tiotal år sedan såg ut som djärva kliv mot en jämnare repertoarbalans, steg för steg faller tillbaka. De manliga tonsättarnas musik i orkestrarnas säsongsprogram 2023–24 är återigen i en förkrossande majoritet. Förvisso är de tonsättande männen många fler än kvinnorna, men diskrepansen är tydlig. Inte minst för att dagens kvinnliga kompositörer är synnerligen produktiva; det saknas inte orkestermusik att upptäcka.
Så de svenska orkestrarnas repertoar-kreativitet andas traditionalism och något slags upphöjd självgodhet, som om ingenting nytt hänt på konstmusikfronten på 10-15 år.
Kvinnliga kompositörers andel följer inflationen
Säsongen 2023–24 svarar samtliga kvinnliga kompositörers musik för 10,7 % av all framförd musik hos svenska orkestrar (orkester- och kammarmusik). En ökning med cirka 11 % på 15 år. Eller med andra ord: ganska nära inflationstakten från 2009 till och med 2023. Ur detta perspektiv är andelen kvinnlig komponerad och framförd musik tämligen statisk.
Mest framförda
Bland de tio mest spelade kvinnliga kompositörer finns några överraskande inslag: de båda brittiska tonsättarna Imogen Holst och Errolyn Wallen; tacka Musica Vitae › för det.
Tre svenskor placerar sig bland de tio – Britta Byström, Tebogo Monnakgotla och Lisa Streich.
Som synes av staplarna är de totala speltiderna ganska blygsamma. Mest framförda Imogen Holst har 13,6 procents speltid jämfört med mest spelade manliga kompositör (Johannes Brahms).
Toppen och botten
Spännvidden hos svenska orkestrars utbud av kvinnliga tonsättares musik är påfallande – stor. Nuvarande säsong toppar Nordiska Kammarorkestern med nära 31 % framförd musik av kvinnliga kompositörer.
Uppseendeväckande är att Sveriges Radios Symfoniorkester (i ”hela Sveriges konserthus”) placerar sig långt ned i listan; endast 2,5 % av orkesterns framförda musik är skriven av kvinnliga tonsättare.
- Nordiska Kammarorkestern, 30,6 %.
- Blåsarsymfonikerna, 29,3 %.
- Norrlandoperans Symfoniorkester, 27,8 %.
- Musica Vitae, 26,4 %.
- Wermland Operas orkester, 21,0 %.
- Göteborgs Symfoniker, 15,9 %.
- Västerås Sinfonietta, 14,4 %.
- Kungliga Filharmonikerna, 11,5 %.
- Norrköpings Symfoniorkester, 8,3 %.
- Jönköpings Sinfonietta, 6,9 %.
- Helsingborgs Symfoniorkester, 6,1 %.
- Svenska Kammarorkestern, 4,2 %.
- Dalasinfoniettan, 4,1 %.
- Gävle Symfoniorkester, 4,0 %.
- Sveriges Radios Symfoniorkester, 2,5 %.
- Camerata Nordica, 2,3 %.
- Malmö Symfoniorkester, 0,7 %.
Uppgifter om framförd repertoar är hämtade från orkestrarnas säsongsprogram 2023-24, så som de ursprungligen publicerades på webben eller som pdf. Durata (speltid) enl resp orkesters angivelse, eller som en genomsnittlig beräkning från liknande framföranden.
