Konsertsäsongen 2023–24 är igång. Det föranleder iMusiken att göra den årliga, nationella genomgången av orkestrarnas musikutbud.
Har det hänt något uppseendeväckande efter de nedtonade pandemiåren 2021-22? Har orkestrarna vaknat och upptäckt exempelvis den svenska 1950- och 1960-talsmusiken? Får de samtida tonsättarna, liksom de kvinnliga, nu sitt genombrott? Eller behåller Beethoven, Brahms, Mahler och Mendelssohn sitt grepp om orkestrarnas programråd?
Finns det trender bland de spelade verken, bubblare? Och vilka dirigenter är mest igång i de svenska konserthusen?
iMusikens repertoargenomgång av 17 orkestrars säsongsprogram har svaren. Musica Vitae i Växjö och Blåsarsymfonikerna i Stockholm ingår ännu inte i genomgången eftersom de presenterar spelprogrammet endast för hösten 2023. (Det blir alltså uppföljning i januari 2024.)
Redovisningen rymmer en del uppseendeväckande (och oroande) bottennapp och några oväntade höjdare. Det visar sig att det är långtifrån alltid som konserthusens glada marknadsföring håller vad den ger sken av.
iMusiken startar redovisningen av repertoaren måndag den 4 september och håller på i ytterligare drygt två veckor.
Här är den nationella redovisningen
Vad visar grafen överst? Jo, det är repertoarfördelningen gammal musik – nyare musik under Östersjöfestivalen 2023.
