De var kvinnorna som ägnade sina liv åt konsten, barnen och undervisningen. Men ingenstans finns deras historia skriven.
Därför forskar doktoranden och rytmikläraren Incca Rasmusson dessa kvinnors historia genom att hitta personerna som tog rytmiken till Sverige och utvecklade den till den undervisningsform det är idag.
Incca Rasmusson är adjunkt i rytmik på Kungl. Musikhögskolan (KMH). Vid sidan av sin tjänst som lärare i rytmik, körmetodik och kördirigering så undersöker hon hur rytmiken togs till Sverige och hur utvecklingen av rytmikundervisning har sett ut. I sitt arbete fokuserar hon särskilt på den oskrivna kvinnohistorien.
Första rytmikskolan
– 1907 startade den första rytmikskolan i en lägenhet på Narvavägen i Stockholm av en kvinna som heter Anna Behle (1876–1968). På den tiden fick kvinnor inte göra vad som helst, men genom att starta en skola fick de möjlighet att arbeta, säger Incca Rasmusson.
– Det fanns många kvinnor som ägnade sitt liv åt detta, att lära ut rytmik, ägna sig åt konsten och att arbeta med barnen. Men eftersom kvinnorna aldrig lyfte sig själva så syns de inte i historieberättelsen, fortsätter Incca Rasmusson.
I sin forskning intervjuar hon elever till dessa kvinnor. Hon vill bl a positionera svensk rytmiklärarutbildning och rytmikundervisning inom högre musikutbildning.
Rytmik utvecklar dig som musiker
Rytmik kan göra dig till en bättre musiker – den är både är personlighetsutvecklande och kan användas som ett verktyg för att uppleva, lära och förstå musiken på ett nytt sätt.
– Genom rytmik kan du lära dig att visualisera musik med hjälp av din kropp eller olika verktyg. Du lär helt enkelt kroppen hur olika taktarter fysiskt känns i din kropp eller hur lång en viss paus är. Det kan du ta med dig när du spelar. Du blir uppmärksam på hur dina handlingar påverkar musiken på en ny nivå, säger Incca Rasmusson.
Incca Rasmusson är även dirigent och konstnärlig ledare för Rasmussons Vokalensemble.
