Hur många sällanspelade cellokonserter finns det inte från 1700-talet och framåt?! Och hur många nykomponerade cellokonserter från vår närtid och samtid, sällan framförda, finns det inte att upptäcka?!
Nordiska Kammarorkestern med solisten Tomas Djupsjöbacka, den finske cellisten som nu ofta också är dirigent, väljer att plocka fram det äldre.
I en konsert den 16 maj i Tonhallen, Sundsvall (plus den 17 maj i Sollefteå), lyfts Giovanni Benedetto Platti och hans Cellokonsert i D-dur från 1724.
Platti
Giovanni Benedetto Platti föddes 1697 i Padua, Italien, men flyttade vid 25 års ålder till Würzburg i Tyskland, där han blev medlem av hovkapellet till Johann von Schönborn, ärkebiskop och kurfurste. Platti var inte bara en god sångare utan även oboist och kompositör. Han skrev ett antal verk för cello, sex cembalokonserter och tolv cembalosonater, sex flöjtsonater och bland sina sångverk tre mässor, ett rekviem och ett Stabat Mater. Han dog i Würzburg 1763.
Fagerlund + Farrenc
Den 300-åriga cellokonserten av Platti balanseras av den finske tonsättaren Sebastian Fagerlund (f. 1972) och hans Kammarsymfoni från 2022, ett kritikerrosat stycke musik som här får Sverigepremiär.
Ett annat slags repertoarbalans blir det med att en av 1800-talets mer begåvade tonsättare får plats: Symfoni no 2 av Louise Farrenc från 1846, som Farrenc färdigställde tre år efter att hon tillträtt tjänsten som pianoprofessor vid Musikkonservatoriet i Paris; f ö den enda kvinna som under hela 1800-talet innehade en sådan tjänst.
