Företagsvärlden har sina nyföretagare och startup-bolag (inte sällan med ”affärsänglar”). Konstmusikvärlden har sina fria grupper, ensembler och ett antal varianter av kammarmusik-kombinationer.
När den vanliga (anställda) orkestermusikern sällan eller aldrig får bestämma över vad den ska spela – det har redan programråden beslutat – får kammarmusikern med all möda och kreativitet försöka skapa sina egna program.
Därefter ska det repeteras in, lokalbokas, marknadsföras – och genomföras. Gissa om det är svettigt emellanåt för en kammarmusiker!
Ta Trio Lindgård Rodrick Öquist som exempel
Trion är ganska nystartad och består av erfarna, professionella musiker; en pianotrio med Jonas Lindgård, violin, Mattias Rodrick, cello, och Georg Öquist, piano.
De brinner för musiken och vill att den ska nå ut till många. Men resurserna är begränsade, långt ifrån de etablerade (skattefinansierade) konserthusens.
Men en kammarmusiken ger sig inte så lätt.
– Som ensemble är det viktigt för oss att återvända till de stora mästerverken ur kärnrepertoaren för pianotrio, och det gör vi vid konserten på söndag den 15 april. Den här gången blir det med Ludvig van Beethoven och Robert Schumann, och vi tar dessutom med oss ett av de nya verken från en tidigare konsert, I horisonter av Marie Samuelsson, säger Mattias Rodrick.
Lyrik och uruppföranden
Tidigare i vår har de bland annat framfört tre uruppföranden, vid festivalen Svensk Musikvår. Och i februari lät denna trio lyrik av poeterna Ann Jäderlund, Emma Warg och Marie Silkeberg möta musiken ur Astor Piazzollas Årstiderna.
Beethoven + Samuelsson + Schumann
Vid konserten i Eric Ericson-hallen den 15 april framför Trio Lindgård Rodrick Öquist tre verk:
Ludwig van Beethoven: Trio i D-Dur Op. 70, ”Spöktrion”
Marie Samuelsson: ”I horisonter”
Robert Schumann: Trio i d-moll Op. 63
– Det är oerhört stor skillnad mellan Beethovens och Schumanns sätt att skriva för trio, och Schumann blickar verkligen framåt med sin trio i d-moll. Bland annat har stråkstämmorna på ett ställe i noterna anvisningen ”am Steg”, ett spelsätt som annars inte är brukligt under romantiken, men som använts flitigt de senaste hundra åren, förklarar Mattias Rodrick.
– Marie Samuelssons I horisonter har en mångbottnad klangvärld, ett verk som fångar lyssnaren och inte släpper taget förrän sista tonen klingat ut.
Blir du nyfiken på vad dessa proffsmusiker kan åstadkomma med noterna? Axla gärna rollen som en musikens ”affärsängel” och ta trapporna upp till Eric Ericson-hallen.
