Det ska vara gosigt 1700- eller 1800-tal för att svenska, skattefinansierade orkestrar och ensembler frekvent ska framföra musik i sina konserter. Detta blir kontentan av iMusikens nationella repertoargenomgång av säsongen 2023–24.
Föga överraskande toppar tonsättare som Johannes Brahms, Ludwig van Beethoven, Wolfgang Amadeus Mozart, Pjotr Tjajkovskij, Franz Schubert et consortes. Idel vita, avlidna herrar från de europeiska länderna, förstås.
Därför blir det trångt om plats för senare tiders musik. Till exempel den från 1900-talet; här finns ju mängder av kompositioner att plocka fram. Och precis som de senaste decennierna har de svenska 1900-tals-tonsättarna hamnat långt utanför main-stream-fåran. De hörs nästan inte alls.
Musik för vår tid?
Aldrig förr i musikhistorien har det skapats så mycket ny musik som nu. iMusiken räknar generöst all komponerad musik från 1950 och framåt som ’samtida musik’. Trots denna utsträckta period (73–74 år) hamnar hundratals och åter hundratals tonsättares musik i tydligt bakvatten; läs: totalt ointresse.
Orkesterledningarna, programråden, dirigenterna ratar det mesta som skrivits i modern tid. Måhända i tron att konsertpubliken inte vill veta av något nyare. Man kan, med all rätt, fråga sig vad landets orkestrar anser är relevant musik för vår tid.
Är det 23 gånger Ludwig van Beethovens symfonier? 22 gånger Johannes Brahms symfonier? 16 gånger Wolfgang Amadeus Mozarts symfonier och 15 gånger hans pianokonserter?
Den samtida musiken klämmer sig in
Trots att 89 % av all framförd musik hamnar i kategorin ’äldre/traditionell’ med västvärldens välkända gamla kompositörer, är dock 13,6 % av all framförd musik med svenska orkestrar komponerad av nutida manliga tonsättare. 6,8 % av den spelade musiken är komponerad av nutida kvinnliga tonsättare.
Bra, eller dåligt? Vi skriver här om säsongen 2023–2024 …; med minimala förskjutningar i repertoarbalansen, som om ingenting hänt de senaste decennierna.
Uruppföranden under säsongen
För att nyare musik över huvud taget ska framföras av landets orkestrar krävs särskilda satsningar och medvetna val. Som Tonsättarfestivalen i Stockholms konserthus (hösten 2023, med Jörg Widmann i fokus; dock inget uruppförande) men val uruppförande av Daniel Börtz’ Sinfonia 15 i november 2023.
Eller som friska tag med Norrköpings Symfoniorkester, i uruppförande av flöjtkonserten Halkyoniska dagar av Britta Byström (hon gavs även uruppföranden med Göteborgs Symfoniker i november 2023, Voyages extraordinaires, samt med Kungliga Filharmonikerna, Violinkonsert, i maj 2024). Göteborgs Symfoniker uruppförde av Les accords d’Eze av Jan Sandström i oktober 2023. I maj 2024 ger GSO ett uruppförande av Lars Danielssons SCHLAGWERK, Konsert för slagverk, kontrabas och orkester.
Sveriges Radios Symfoniorkester satsar på Emmy Lindström, med uruppförande av Sång utan ord i november 2023 samt ett uruppförande av Jacob Mühlrad, hans Klarinettkonsert i april 2024.
Svenska Kammarorkestern uruppför i april 2024 violinkonserten Chandange av Djuro Zivkovic.
Varför älska vi att sjunka, komponerad av Jonas Valfridsson, uruppfördes i oktober 2023 av Gävle Symfoniorkester. I april 2024 uruppför de ett nytt verk av Tobias Broström.
Orkestern vid Wermland Opera i Karlstad uruppför två nya stycken av Tebogo Monnakgotla, i oktober 2023 och i mars 2024.
Västerås Sinfonietta tar sig an Retrospective 1, 2, 3 & 4 av Jesper Nordin i ett uruppförande i februari 2024, samt gjorde premiärframförandet av Antropocen av Maria Lithell Flyg i september 2023.
Norrlandsoperans Symfoniorkester satsar på uruppförande av Nytt verk för disklavier och orkester av Maria W Horn i maj 2024.
Musica Vitae ger ett uruppförande av Musik för soloviolin och stråkorkester av Ursina Braun i april 2024.
