Idag, den 27 januari, finns anledning att reflektera över Holocaust, eller Förintelsen. Och vad den innebar för bland annat det tyska, österrikiska och polska musiklivet.
Den 15 november 1936 – tre år efter att Adolf Hitler kom till makten – rapporterade New York Times att statyn av Felix Mendelssohn i Leipzig hade förstörts. Denna våldsamma handling signalerade tydligt att musik av judiska kompositörer inte längre skulle framföras i Tredje Rikets operahus och konserthus.
Entartete Musik
Begreppet Entartete Musik (urartad, eller degenererad, musik) myntades och drevs av nazi-regimen till sin spets. För musikens del innebar det att de ville reglera modernismen hårt och driva en kompromisslös antisemitisk linje som uteslöt inflytande från icke-önskvärda. Den som kom att vinna maktkampen var Joseph Goebbels. Under hans propagandaministerium upprättades den så kallade Rikskulturkammaren.
Förste vice-ordförande i underkammaren för musik var dirigenten Wilhelm Furtwängler.
Kompositioner av Salomon Sulzer, Jaques Offenbach, Erich Korngold, Gustav Mahler, Arnold Schönberg, Felix Mendelssohn och många, många andra tystades brutalt ner i det nazistiskt ockuperade Europa.
Före förstörelsen av Mendelssohn-statyn hade judiska musiker systematiskt fördrivits från konserthus och operahus i hela det tyskkontrollerade Europa.
Bruno Walter fick ”svårigheter”
I början av mars 1933 hade Bruno Walter, en av Tysklands mest välkända dirigenter, just återvänt till Berlin efter en framgångsrik konsertturné i USA. Walter informerades om ”vissa svårigheter” om han skulle besluta sig för att fortsätta med ett tidigare planerat gästspel i Leipzig. Konserthusets ledning beslutade dock att gå vidare med Walters framträdande. Några timmar innan dörrarna öppnades förbjöds dock konserten.
En vecka senare skulle Walter genomföra en konsert i Berlins filharmoniska konserthus. Återigen fick han rådet att ställa in föreställningen för att undvika ”obehagliga händelser”. Vad regimen menade med det blev tydligt den 1 april 1933, när nazisterna bojkottade judiska butiker, förstörde skyltfönster på judiskägda företag och offentligt utpressade dem som fortsatte att handla i butiker som ägdes av tyskar av den judiska tron.
Mellan 1933 och 1939 förbjöds eller utvisades mer än 2,000 dirigenter, solister, konsertmästare, sångare, orkestermusiken och musikologer från scener och lärartjänster i hela Tyskland, Österrike och Polen eftersom de var judar.
Musiker- och tonsättarexport
Många musiker lämnade Europa för USA. Följderna av denna påtvingade migration var enorma. Europa förlorade tusentals av sina bästa konstnärliga och intellektuella personer. För USA innebar dock ankomsten av europeiska artister en väldig förstärkning.
Men denna musiker- och tonsättarexport var inte helt utan komplikationer. I ett brev från Arnold Schönberg den 26 februari 1940 skrev han från sitt nya hem i Los Angeles till Adolf Rebner, som själv försökte försörja sig i Cincinnati: ”Kära vän, … Jag är glad att du kunde fly helvetet … Men det har blivit ganska svårt att skaffa tjänster. Det finns så många begåvade människor här, även om få av ditt rykte och din förmåga.” Även Schönbergs arbete ansågs vara alltför dunkelt i USA, och han saknade lämpliga kontakter för att hjälpa sina tidigare studenter och kollegor.
Komplikationer för Richard Strauss
Nazityskland utvisade inte bara sina judiska konstnärer och intellektuella. 1932 hade kompositören Richard Strauss bett Stefan Zweig, en judisk poet och författare, att skriva librettot till hans nya opera, Den tysta kvinnan. Den efterföljande relationen mellan de två männen var, enligt Zweig, till en början mest hjärtlig och harmonisk.
Sedermera fick Zweig veta att Strauss hade tillträtt posten som ordförande för det nazistiska rikets musikkammare. Zweig skrev senare: ”Att få den mest kända musikern i Tyskland att anpassa sig till dem vid ett så pinsamt ögonblick [utgjorde en] omätbar vinst för Goebbels och Hitler.” Zweig förebrådde Strauss för den egennyttiga ”konst-egoism” som tillät honom att tjäna sådana onda personer.
Musiker i tjänst för SS
En av de mest exceptionella och smärtsamma aspekterna av andra världskrigets mörka år är det faktum att judiska musiker tvingades uppträda i koncentrationsläger för tyska SS. Kocentrationslägret Auschwitz sägs ha haft sex orkestrar.
En av musikerna var österrikiska Alma Maria Rosé, Gustav Mahlers systerdotter. Som elev till sin far, Arnold Rosé, var hon en välrenommerad violinist. Efter annekteringen av Österrike 1938 flydde hon till Frankrike. Där greps hon, internerades och så småningom deporterades hon till Auschwitz. Orkestern av unga kvinnliga musiker som hon grundade i Auschwitz finns med i boken Playing for Time, skriven av hennes överlevande assisterande dirigent, sångerskan Fania Fénelon.
Det fanns också ett pulserande kulturliv i koncentrationslägret Theresienstadt. I sin bok The Terezin Requiem berättar Josef Bor om framförandet i lägret av Verdis Requiem, under ledning av Rafael Schächter. Schächter deporterades till Auschwitz kort efter föreställningen.
Tonsättare och medverkande barn deporterades
En annan viktig händelse var framförandet av operan för barn, Brundibar, av tjeckiske tonsättaren Hans Krása. Både kompositören och hela gruppen av barn deporterades till Auschwitz. Krása dödades i oktober 1944.
Victor Ullmann komponerade sin opera Kejsaren av Atlantis under tiden som han var i koncentrationslägret Terezin. Ullmann var elev till Arnold Schönberg och mördades i Auschwitz. Hans opera fick till slut sin premiär i New York 1977.
Förbjudna var även åtskilliga av kompositörerna och artisterna som framförde klezmermusik. På samma sätt mördades även kompositörer och artister av partisanlåtar och motståndssånger.
Välkända artister och tonsättare mördade
Antalet musiker och kompositörer som omkom i nazilägren kommer aldrig att bli känt.
Men vi vet att bland dem finns barytonen och kantorn Erhard E. Wechselmann, mördad i Auschwitz; österrikiska-ungerska kontralten Magda Spiegel, mördad i Auschwitz; Richard Breitenfe i Frankfurts operaensemble, mördad i Theresienstadt; James Simon, en elev till Max Bruch, mördad i Auschwitz; de tjeckiska kompositörerna Pavel Haas och Viktor Ullmann, mördade i Auschwitz; jazzpianisten Martin Roman och kabarésångaren och låtskrivaren Kurt Gerron, mördade även de i Auschwitz.
