Att vi har en skattefinansierad orkester med Sveriges Radio som huvudman är ingen nyhet. Att orkestern, Sveriges Radios Symfoniorkester, har en engelsk chefsdirigent sedan 2007 – Daniel Harding – är heller ingen nyhet. Liksom att han numera även är konstnärlig ledare för orkestern (sedan 2021) och har förlängt sitt kontrakt till 2025.
Nyheten denna spelsäsong, 2022–2023, är att chefsdirigenten även denna säsong helt väljer bort den svenska och nordiska musiken (undantaget i år heter Jean Sibelius).
Antingen tycker Harding illa om allt svenskt som har komponerats, eller också saknar han kunskap; alternativt, är omgiven av svaga rådgivare.
För när Daniel Harding får bestämma handlar det om att spela europeiska, döda tonsättare. Musikaliska referenser till vår samtid och det planet- och världsläge vi befinner oss i, verkar saknas helt. Det blir en ganska ospännande repertoar som lever i sin egen bubbla.
Main stream
I den konstnärlige ledaren Daniel Hardings värld med Sveriges Radios Symfoniorkester handlar det under den kommande säsongen om att dra på med musik i den konventionella fåran. Kanske för att det passar in i chefsdirigentens andra engagemang med internationella orkestrar:
ANTONÍN DVOŘÁK – Middagshäxan
BÉLA BARTÓK – Violinkonsert nr
ALBAN BERG – Sju tidiga sånger
GUSTAV HOLST – Planeterna
GYÖRGY LIGETI – Atmosphères
ROBERT SCHUMANN – Violinkonsert d-moll
JEAN SIBELIUS – Symfoni nr 4 a-moll [det nordiska undantaget]
ROBERT SCHUMANN – Nachtlied
ROBERT SCHUMANN – Manfred, svit
RICHARD STRAUSS – Alpsymfonin
