Så blev han då avtackad efter mer än fyra decienners verksamhet i Kungl Fílharmonikerna – violasten Peter Eriksson. Vid en lördagseftermiddagskonsert den 13 november.
Konserten inleddes med pianisten Emanuel Ax som solist i Pianokonsert nr 17 av Wolfgang Amadeus Mozart.
Efter paus blev det grandios avtackning av en av Filharmonikernas verkliga profiler och veteraner, Peter Eriksson.
Han är inte bara flitig orkester- och kammarmusiker, utan har även varit verksam i Filharmonikernas styrelse i 28 år samt Symf-representant (Sveriges Yrkesmusikerförbund) för orkestern i många år, ledamot i Konserthusets programråd, medlem i ett otal styrelser med musikanknytning, ansvarig och rektor för Immanuelskyrkans musikskola, ordförande för Sweden Festivals, festivalledare för Saxå Kammarmusikfestival under närmare 35 år. Dessutom årets Ferlin-stipendiat, samt direktionsmedlem i Wermländska Sällskapet (officiellt som sånganförare), etc.
Årjäng, traktorn och Konserthuset
Den 13 november spelade han för sista gången som ordinarie musiker i Filharmonikerna; nu väntar något slags musikerpension. Men räkna med att han till och från dyker upp som ersättare i violastämman när han kan slita sig från fritidsstället och traktorn (en Ferguson, Grålle) i Årjäng i Värmland.
Fanfar från orkestern, rörande tal av konserthuschefen Stefan Forsberg och Konserthusstiftelens styrelseordförande Anita Lidberg och från vänföreningens Börje Risinggård. Blommor, guldmedalj, diplom och konst i långa rader.
Sedan blev det konsertens sista stycke: Symfoni nr 9 av Franz Schubert, dirigerad av Franz Welser-Möst.