Varifrån kommer de, alla dessa (oftast) unga, kvinnliga dirigenter som nu får pult-kontrakt hos de svenska orkestrarna?
Ingen har väl undgått att de tar mer och mer plats. Bra så. Från att tidigare (för bara fem–tio år sedan) ha varit exotiska sällsyntheter, är numer de kvinnliga dirigenterna legio.
Artistagenturernas starka makt
Unga kvinnor marknadsförs brett och tydligt inför sina framträdanden.
Men varför plötsligt så många, och varför så få svenska, eller skandinaviska, eller nordiska? De svenska, utbildade kvinnliga dirigenterna verkar inte vara vatten värda – och får heller aldrig chansen att visa annat.
Bara konserthusledningarna och de utländska agenturerna vet svaren.
Vilken inverkan dessa dirigentval har på den framförda repertoaren kan vi fortfarande bara spekulera i.
Så här ser det ut säsongen 2018–19
Kungliga Filharmonikerna:
Anna-Maria Helsing (barnkonserter), Joana Carneiro, Karen Kamensek, Dalia Stasevska, Karina Canellakis, Simone Young, Katarina Andreasson (skolkonserter), Nathalie Stutzmann, Elim Chan – en svenska, för skolkonserter.
Sveriges Radios Symfoniorkester:
Susanna Mälkki, Mirga Gražinytė-Tyla, Karina Canellakis, Alondra de la Parra – ingen svenska.
Göteborgs Symfoniker:
Malmö SymfoniOrkester:
Mei-Ann Chen, Sarah Ioannides, Eun Sun Kim, Ruth Reinhardt, Anja Bihlmaier, Ruut Kiiski – ingen svenska.
Helsingborgs Symfoniorkester:
Dalia Stasevska, Elena Schwartz, Ariane Matiakh, Cecilia Castagneto – ingen svenska.
Norrköpings Symfoniorkester:
Dalia Stasevska, Anja Bihlmaier, Christina Hörnell, Kristiina Poska, Giedrė Šlekytė – en svenska.
Norrlandsoperans Symfoniorkester
Elim Chan (2 ggr), Kristiina Poska, JoAnn Falletta (2 ggr), Anja Bihlmaier – ingen svenska.
Gävle Symfoniorkester:
Dalia Stasevska, Kristiina Poska, Anja Bihlmeier – ingen svenska.
Uppgifterna inhämtade från orkestrarnas webbsidor och/eller tillgängliga tryckta säsongsprogram.
