Ett år före sin död komponerade Anders Eliasson kammaroperan Karolinas sömn – ett beställningsverk som uruppfördes vid invigningen den 4 juni 2012 av konstmuseet Artipelag i Värmdö, Stockholms skärgård.
Nu firar Artipelag tio år och kammaroperan kommer att vid ett tillfälle, den 6 maj, att framföras i konsertant version.
Karolinas sömn har ett libretto av Bengt Emil Johnson.
Vid framförandet medverkar sopranen Elisabeth Meyer, Norrlandsoperans Orkester och dirigenten Christian Karlsen. Bengt Emil Johnsons texter läses även av skådespelaren Thérèse Brunnander.
Detta är historien om Karolinas sömn
När Karolina Olsson från Oknö utanför Mönsterås vaknade en morgon 1908 hade hon sovit gott – inte i en natt, utan i 32 år. Nu skulle hon strax fylla 47 år och kände sig pigg och kry. Vad hade hänt? Vilken yttre orsak hade fört henne in i ett så exceptionellt tillstånd?
Julen 1875, när hon var 14 år, var hon ute på isen och fick tandvärk. Hon gick hem, lade sig och föll i en 32-årig sömn. Var hon i en simulant – i så fall varför? Hon måste ju ha haft någon form av medvetande, under alla dessa år. Vad upplevde hon där hon låg? Hur såg den närmast anhöriga – modern – på henne?
Gestalta sömn i en opera?
Idén till operaprojektet kommer från sopranen Lena Hoel, som första gången fick höra talas om Karolinas sömn när hon såg en utställning med glaskonstnären Bertil Valliens manshöga glasskulpturer. Vallien hade läst om Karolina i en gammal tidningsartikel och skapat de ”inneslutna” figurerna. Berättelsen om den unga kvinnan gick lätt att associera till det stillastående, det frusna glasets värld. Kunde man gestalta Karolinas långa sömn i en opera?
Med Valliens glaskonst som scenografisk utgångspunkt vände sig Lena Hoel till tonsättaren Anders Eliasson och författaren Bengt Emil Johnson.
Foto, Elisabeth Meyer: Mats Bäcker
