Nu börjar även ansvariga kulturbyråkrater fråga sig vad som ska hända efter det att alla dessa miljoner i alla dessa krisstödspaket har delats ut, efter mer eller mindre sinnrika ansökningsförfaranden.
På statliga Konstnärsnämnden, bland annat, funderar man i dessa banor.
Följ upp pengarna!
– Det är viktigt, både för regeringen och för oss som myndighet som är satta att fördela ut krisstöd, att vi följer upp krisstipendierna. Det är viktigt även för framtiden, för att få en bild av vilka stöd som behövs för att kulturlivet ska kunna starta om efter pandemin, säger Emma Bergmark, utredare på enheten Utredning och analys vid Konstnärsnämnden.
Den rapport som Konstnärsnämnden sänt till regeringen pekar bland annat på behovet av många olika stödformer. Under 2020 fick flera statliga kulturmyndigheter, Konstnärsnämnden var en, i uppdrag att fördela ut krisstöd. De olika stöden ska ha kompletterat varandra genom att de vänt sig till olika målgrupper.
Strukturer som försvinner?
– Hela det kulturella ekosystemet är satt i gungning. Det finns en risk att infrastrukturer monteras ned eller försvinner helt, vilket kan leda till svårigheter vid den återstart som vi alla hoppas på för kulturen.
– De offentliga aktörerna på statlig, regional och kommunal nivå behöver säkerställa att respektive insatser kompletterar och förstärker varandra, säger Anna Söderbäck, direktör vid Konstnärsnämnden.
Men hur?
Det låter sig sägas. Den som vet något om hur kulturens olika organisationer, hierarkier och byråkrater fungerar tillsammans – alt. inte alls fungerar – börjar nog djupandas för att därefter stilla fråga: men hur då?
En kommande återstart hänger inte bara på infrastrukturer som är intakta och utövare som är sugna på att starta om.
Efter den kulturens ökenvandring som vi just nu knappt ser slutet på, är det minsta man kan begära att våra kulturadministrationer står på tå, intensivlyssnar och bländar oss med sin dådkraft.
