Av de tre kvinnor som var portalfigurer inför det belarusiska presidentvalet (söndagen den 9 augusti) och därefter i folkets protester mot det senaste valresultatet i Belarus, är det just nu endast Maria Kolesnikova (bilden ovan) som är kvar i hemlandet.
Svetlana Tichanovskaja tvingades av regimen att fly till Litauen på måndagen efter valdagen, Veronika Tsepkalo valde någon vecka därefter att resa till Polen med sin familj för att sedan bege sig till Ukraina.
Kvar i Belarus är alltså Maria Kolesnikova, 38 år. Hon har ingen man och inga barn och Aleksandr Lukasjenko-regimen kan därför inte hota henne med diktaturens sedvanliga familjerepressalier.
Enligt uppgifter ska hon (i tisdags denna vecka) ha tvingats in i en bil som senare kördes mot den ukrainska gränsen. I något slags gräns- och tull-tumult har hon lyckats ta sig ur bilen, rivit sönder sitt pass och därmed omöjliggjort en deportering ur Belarus.
Istället blir hon häktad och förd tillbaka till Minsk och rannsakningshäktet där. Därefter är det tyst.
Musiker…
Maria Kolesnikova är född och uppväxt Minsk. Hon började med flöjt redan vid 17 års ålder vid en privat gymnasieskola. Några år senare tog hon examen som flöjtist och dirigent vid Belarus statliga musikakademi och fortsatte sina studier vid Hochschule für Musik und Darstellende Kunst Stuttgart och kompletterade med två masterexamina i tidig musik samt nutida musik.
…och aktivist
Hon har jobbat både som musikpedagog och som musiker i olika orkestrar och ensembler åren därefter. På senare tid har Maria Kolesnikova ägnat mycket av sin tid åt skilda kulturprojekt i både Tyskland och Belarus. 2017 var hon en av medgrundarna till Artemp, ett konstnärskollektiv och sedan 2019 har hon varit konstnärlig ledare för kulturklubben OK16 i Minsk.
När jobben sinade i samband med coronapandemin fick hon tid över att även bli politisk aktivist och har inför det senaste presidentvalet varit kampanjledare för Viktar Babarykas presidentkampanj.
