Årets stipendium ur Gotthard Arnérs fond tilldelas orgelbyggare Sune Fondell, Ålem i Mönsterås, efter beslut i Kungl. Musikaliska Akademien. Stipendiet, om 30,000 kronor, tilldelas en person som främjat svensk orgelkonst.
Sune Fondell grundade och drev framgångsrikt Ålems orgelverkstad, som levererat orglar till ett stort antal kyrkor i Sverige och Norge.
Motiveringen
– I en brytningstid inom svenskt orgelbyggeri har Sune Fondell varit en nyskapare. Genom tillbakablickande har han inspirerats att utveckla orgelkonsten i vår samtid. Med kvalitetsmedvetenhet i sitt arbete har han återinfört den klassiska, svenska orgeltraditionens sångbarhet i klangen och på så sätt vitaliserat vår tids kyrkomusik.
Gotthard Arnér
(1913–2002) var domkyrkoorganist i Växjö (1936–1953) och därefter professor i orgelspel vid Kungliga Musikaliska Akademien (sedermera Musikhögskolan) i Stockholm, och domkyrkoorganist i Storkyrkan, Stockholm. Som organist, pedagog och orgelsakkunnig har han haft ett avgörande inflytande över svensk orgelkonst under andra hälften av 1900-talet.
Orgelrörelsen
Inleddes i Tyskland med Albert Schweitzer. Tillsammans med organisten Alf Linder – och tidigare organister som Einar Erici och Valdemar Åhlén – var han drivande i den svenska delen av orgelrörelsen, där förespråkarna vände sig mot den rådande synen på den symfoniska orgeln som instrument.
Runt sekelskiftet 1900 blev den senromantiska, symfoniska orgeln populär efter att ha införts i Sverige av orgelbyggaren Per Åkerman. Denna orgeltyp var det senaste i instrumentväg och hade modern rör- och elektropneumatik och ett stort antal finesser. Dess popularitet ledde till att många äldre instrument revs och ersattes. Förespråkarna inom orgelrörelsen ville återgå till barockorglarnas övertonsrika, mer ”orgel-egna” klang.
