För en tid sedan ställde iMusiken frågan vem som kunde ha komponerat den pianokonsert › som kunde höras i ljudfilen. Ett stycke samtida musik, komponerad långt från Sverige och Europa – och som oss veterligen aldrig framförts på någon svensk konsertscen.
Ingen har valt att kommentera, eller ens våga gissa.
Det rätta svaret är Elena Kats-Chernin, välkänd och produktiv tonsättare hemma i Australien. Betydligt mindre bekant för svensk eller europeisk publik. Troligen okänd för de svenska orkestrarnas programråd, också. Men Sveriges Radio P2 vet vem hon är.
Pianokonserten i ljudexemplet är från hennes andra pianokonsert (Ragtime), fjärde satsen, från 2001. Här i en inspelning med Tasmanian Symphony Orchestra och pianisten Ian Munro under ledning av svenske dirigenten Ola Rudner.
Från Tasjkent till Australien
Elena Kats-Chernin föddes 1957 i Tasjkent, numera huvudstad i det oberoende Uzbekistan, men då en del av Sovjetunionen. Hon emigrerade som 18-åring till Australien. Kats-Chernin studerade komposition för Richard Toop och senare för Helmut Lachenmann i Tyskland. När hon fortfarande var bosatt i Europa komponerade hon för teater och balett, bland annat för teatrar i Berlin, Wien, Hamburg och i Bochum.
Efter att ha återvänt till Australien 1994 har Kats-Chernin bland annat skrivit fyra operor; Iphis (1997, Sydney), Matricide, the Musical (1998, Melbourne), Mr Barbeque (2002, Lismore), Rage of Life (2010, Antwerpen), tre pianokonserter. Dessutom beställningsverk för många artister och ensembler, bland annat The Song Company, Sydney Alpha Ensemble, Evelyn Glennie, Bang on a Can All-Stars, Chamber Made Opera, Australian Chamber Orchestra och Sydney Symphony. Hon fick även i uppdrag att skriva ett verk, Page Turn, för Sydney International Piano Competition. Hennes musik kunde exempelvis höras vid invigningen av OS sommaren 2000 i Sydney.
Hennes verkslista omfattar exempelvis 342 verk med instrumentalmusik, 57 med orkestermusik, 173 med kammarmusik, 30 med vokalmusik, 19 med körmusik, 14 med elektronisk musik etc.
Varför uppmärksammar iMusiken detta?
Elena Kats-Chernin är bara ett exempel. Hon får illustrera det faktum att det hos orkestrarna finns ett genuint ointresse för den musik som befinner sig utanför den europeiska kontexten som ska bestå av vita, manliga kompositörer., oftast avlidna för länge sedan.
När det kommer till innovativa repertoargrepp råder det helt enkelt en brist på nyfikenhet. Komfortzonen är synnerligen snäv. Det finns en dokumenterad ovilja mot att hitta alternativ till etablerade tonsättarherrar som Brahms, Bruckner, Beethoven, Mendelssohn, Mozart, Debussy, R Strauss, Sjostakovitj, Stravinsky et al.
Ett sådant skattefinansierat repertoarurval får publiken lära sig att stå ut med. Trots att musikvärlden är så oändligt mycket större.
