Det finns en orkester i Sverige som verkar ha uppfattat sitt musikaliska uppdrag som konserverande: Camerata Nordica i Oskarshamn, en del av Kalmar Läns Musikstiftelse. De spelar runt om i regionen – och gör det synnerligen flitigt – som en ”hyllning till den mänskliga andan och musikens transformerande kraft” (enligt förklaringen på ensemblens webbplats).
Denna transformerande kraft i form av äldre musik gestaltas på ett övertydligt sätt i repertoaren. Drygt 85 % av allt som framförs är musik från barocken fram till 1950. Musik komponerad därefter ägnas drygt 14 % av speltiden under säsongens 29 konserter.
Vore det inte för Håkan Hardenbergers gästspel vid tre konserter i säsongens inledning skulle den nyare musiken få en försvinnande liten andel. Hardenberger tar bland annat med sig André Jolivet, Tobias Broström, Rolf Martinsson och ett 1960-talsverk av Lars-Erik Larsson, Adagio för stråkar.
Bottenplaceringar för kvinnliga tonsättare och svensk musik
Det Camerata Nordica tydligt undviker är musik av kvinnliga tonsättare. Blygsamma 2,3 % av all framförd musik är komponerad av kvinnor. Det stannar vid två: bulgariska tonsättaren Dobrinka Tabakova och amerikanska artisten Joni Mitchell (i ett arrangemang av Roland Pöntinen).
Denna svaga andel slås den här säsongen bara av Malmö SymfoniOrkester (0,7 % musik och endast en kvinnlig tonsättare).
Även svensk musik är styvmoderligt hanterad. Med 2,8 % musik av svenska tonsättare är även detta en bottennotering bland svenska orkestrar.
Sveriges Nationalorkester, dvs Göteborgs Symfoniker, kom dock upp i en andel av drygt 5 % under innevarande säsong …
Uppgifter om framförd repertoar är hämtade från orkestrarnas säsongsprogram 2023-24, så som de ursprungligen publicerades på webben eller som pdf. Durata (speltid) enl resp orkesters angivelse, eller som en genomsnittlig beräkning från liknande framföranden. För durata av uruppföranden kontaktas oftast tonsättaren direkt.
Som ’samtida musik’ räknas verk komponerade 1950–2023.
Bilden överst: Camerata Nordica på Kalmar slott. Urban Wedin, foto
