I år firas kompositören Wilhelm Stenhammars 150-åriga födelsedag; han föddes den 7 februari 1871 i Stockholm, dog den 20 november 1927 i Jonsered.
Som en av de mer betydande svenska tonsättarna uppmärksammas de 150 åren med konserter runt om i Sverige. Bland annat i Berwaldhallen, Stockholm, den 20 februari, med en rad av Stenhammars körstycken.
För att krydda konsertprogrammet har Sveriges Radio och Radiokören av fyra nutida tonsättare beställt körarrangemang av Stenhammars sånger. Det blir alltså världspremiär för körmusik, där förra sekelskiftets språk tolkas av 2020-talets.
Radiokören uruppför denna musik under ledning av dirigenten Erik Westberg. Konserten sänds på Berwaldhallen Play lördagen den 20 februari kl 15 samt i Sveriges Radio P2 fredagen den 26 februari kl 19.
Emmy Lindström
(f. 1984) har skrivit nytt kring några rader text av Stenhammar: På ängarna doft av violer.
– Texten är skriven av mig och Stenhammar och musiken är skriven av mig. Stenhammars ord handlar om längtan. För mig blev de något av ett uttryck för min omöjliga längtan efter att träffa Wilhelm Stenhammar, kommenterar Emmy Lindström.
Staffan Storm
(f. 1964) valde tre sånger av Wilhelm Stenhammar och skapade av detta en sex minuter lång svit för kammarkör: Stjärnöga med text av Bo Bergman, Flickan knyter i Johannenatten med text av Johan Ludvig Runeberg och Vore jag ett litet barn av Verner von Heidenstam.
Gunnar Eriksson
(f. 1936) betraktar sig som körledare och inte tonsättare. Men han har arrangerat mycket musik för kör. Han fastnade för solosången Ingalill med text av Gustaf Fröding.
– En text om sorg och ensamhet, som jag kan relatera till, kommenterar Gunnar Eriksson. Stycket är nästan som en liten folkvisa, men studerar man det noga ser man hur medvetet och sinnrikt Stenhammar har byggt upp de små melodifragmenten.
Carl Unander Scharin
(f. 1964) valde Tre sånger ur Idyll och Epigram, där Flickan kom från sin älsklings möte ingår.
– Jag fick dela upp kören i fjorton stämmor för att uppnå effekten av musik som både står stilla och rör på sig. Det blev som en liten körsymfoni, berättar Unander Scharin i sin programkommentar.
