Sista veckan i augusti är det dags för Östersjöfestivalen 2019.
”Årets Östersjöfestival tar klivet ut över havet och knyter samman Östersjö-länderna på ett nytt sätt”, sägs det i programförklaringen.
– Sommarens festivalprogram är en musikalisk protest mot de hot som Östersjön, och alla världens hav, utsätts för. Benjamin Brittens Noas Ark, framförd av amatörkörer och amatörmusiker blir ett perfekt sätt att framföra budskapet, säger Christian Thompson, planeringschef i Berwaldhallen och konstnärlig ledare för festivalen.
Men den musikaliska protesten känns inte helt övertygande. Musikvalen är synnerligen traditionella och den nya musiken har inte en chans.
Frånsett festivalens första framförande – den prisbelönade klimat-operan NeoArctic, som handlar om människans tidevarv antropocen. Operan är skapad av brittiska technoproducenten Andy Stott, New York-baserade lettiske tonsättaren Krists Auznieks, och isländska poeten Sjón. NeoArctic produceras av performancekollektivet Hotel Pro Forma och framförs på Orionteatern i Stockholm, med Lettiska Radiokören under ledning av Sigvards Kļava.
Har du hört det förut?
Resten av Östersjöfestivalens musik hör till den traditionella och välbekanta repertoaren. Inget nyskrivet får plats:
– Rhenguldet, i konsertant framförande, av Richard Wagner
– Sjöjungfrun av Alexander von Zemlinsky
– Schelomo av Ernest Block
– La mer av Claude Debussy
– Canticum Calamitatis Maritimae av Jaakko Mäntyjärvi
– Midnattsmässa av Sergej Rachmaninov
– Für Alina, Fratres, Cantus in Memory av Benjamin Britten, Trisagion, L’Abbé Agathon, Spiegel im Spiegel, Tabula rasa samt Vater unser av Arvo Pärt
– Matteuspassionen av Johann Sebastian Bach.
Hela programmet hittar du här ›
Bilden överst: från en föreställning med Hotel Pro Forma
