När Kungl Operan i höstas testade med att presentera tre nyskrivna kortoperor under en kväll blev det succé.
Liknande tänk verkar ligga bakom STHLM New Opera 2017. Här blir det fyra operor på en kväll.
Det är Kungl. Musikhögskolan (KMH) och Stockholms konstnärliga högskola som presenterar fyra nyskrivna kortoperor. Det kan bli ett vitalt och viktigt tillskott till operautvecklingen.
Bakom STHLM New Opera 2017 står kompositörer, dirigenter och musiker från KMH, librettister, regissörer, scenograf, kostymdesigner, ljusdesigner och teatertekniker från Stockholms dramatiska högskola (StDH), samt sångare från Operahögskolan. Tillsammans har de skapat det nyaste som kan upplevas inom svensk operakonst i dag.
Kortoperorna PMSius, Aquilegia (bilden ovan), Sen packar jag aldrig mer och Dags uppförs 22-26 april på Operahögskolan. Tonsättarna bakom de udda operatitlarna är Corinne von Dardel, Gustav Lindsten, Zacharias Ehnvall och Johan Blixt, som alla går kompositionslinjen vid KMH. För genomförandet står en lång rad studenter (se rollistan nedan).
Namnkunniga handledare
Handledare för de fyra musikstudenterna och tonsättarna har varit tonsättarna Karin Rehnqvist och Marie Samuelsson (kompositörer), tonsättaren Hans Gefors (musikdramaturgi), librettisten/dramatikern Kerstin Perski (librettister), B. Tommy Andersson och Michael Bartosch (dirigenter och orkester), Wilhelm Carlsson (regissörer), Katrin Brännström (scenografi), Maria Geber (kostym), Anders Larsson (scentekniker).
All info finns i programboken för STHLM New Opera; finns här ›
De nya kortoperorna:
PMSius
Operan PMSius är ett intensivt stycke musikdramatik. Ursprungsidén om identifikationen med operans melodram och starka känsloyttringar sammankopplade med PMS-problematik är ett statement. Känslostormar; universella och upphov till lika stor dramatik som operans klassiska teman svartsjuka och hämndbegär. Stycket är förbehållslöst hängivet det vardagliga och mänskliga samtidigt som de inre drivkrafterna får stort dramatiskt utrymme.
Genom personifieringen av PMS får karaktärerna syn på sig själva och kan genom insikt nå bot och förening. Med humoristisk finkänslighet, musikaliska böljor och mild galenskap skapar upphovskvinnorna en varm bassäng för operasångarna att simma i.
Musik: Corinne von Dardel
Libretto: Alma Linde
Dirigent: Alexander Nordwall
Regi: Annika Kofoed
Mohammed: Hannes Öberg
Jackie: Isabella Lundqvist
PMSius: Caspar Engdahl
Inspicient: Theres Hansson
Scenmästare: Rikard Norén
Ljudtekniker: Alexander Svensson
Ljus-/videotekniker: Anton Linder och Anja Löfgren
Aquilegia
Akleja (Aquilegia vulgaris) eller akvileja är en växtart vars vilda form är sällsynt i Sverige. Aklejans frön får inte användas för invärtes bruk eftersom de kan avge blåsyra. Växtens blad och blommor kan användas, men endast några per dag, då större doser kan ge diarréer, yrsel och andnöd.
Två unga människor, Mikael och Ia, är fast i en destruktiv relation.
Kontroll, outtalade känslor, tvång och utnyttjande är ständigt närvarande. När vi kommer in i handlingen, har Ia fått nog och bestämt sig för att göra slut. Hon tycker Mikael har blivit ett hinder för henne. Nu vill hon ha tillbaka sig själv och sina möjligheter att utvecklas.
När han kommer, ställs saker och ting på sin spets med katastrofala följder. Ia ställer ett ultimatum utan att helt förstå konsekvenserna. I nästa ögonblick har hela tillvaron slagits sönder. Det finns inget hopp kvar för någon.
Musik: Gustav Lindsten
Libretto: Talajeh Nasiri
Dirigent: Hanna Ohlson Nordh
Regi: Gunilla Stephen
Ia: Emma Sventelius
Mikael: Rodrigo Sosa Dal Pozzo
Inspicient: Theres Hansson
Scenmästare: Rikard Norén
Ljudtekniker: Alexander Svensson
Ljus-/videotekniker: Anton Linder och Anja Löfgren
Sen packar jag aldrig mer
Sen packar jag aldrig mer skildrar avskedet, det slutgiltiga. Vi befinner oss i ett hem där bomberna faller utanför dörren.
Efter faderns död har modern beslutat att skicka iväg sin dotter till frihet och förhoppningsvis en tryggare framtid, men väljer att själv stanna kvar. En situation ingen människa egentligen kan utstå, men som många ändå tvingas genomlida hela tiden, på olika vis, runt om i världen. Vad sker i en sådan situation? Vad säger vi till varandra, vad gör vi?
I ett fruset ögonblick där minnen, förhoppningar och drömmar smälter ihop, skildrar stycket det omöjliga avskedet. När orden tar slut tar nävarna vid, brukar det sägas. Här är det operan som tar vid – med operans kraft når vi kanske det outsägliga.
Musik: Zacharias Ehnvall
Libretto: Elsa Berggren
Dirigent: Kaapo Ijas
Regi: Franciska Löfgren
Mamman: Amelia Jakobsson
Dottern: Isabella Lundqvist
Pappan: Rodrigo Sosa Dal Pozzo
Inspicient: Theres Hansson
Scenmästare: Alexander Svensson
Ljudtekniker: Rikard Norén
Ljus-/videotekniker: Anton Linder och Anja Löfgren
Dags
Dags är skriven utifrån att Domedagen förutspåddes till den 21 maj 2011.
Paret Fitzpatrick har offrat allt för att sprida domedagsbudskapet. Nu är det samling på torget för att ta ett sista farväl och frälsa så många som möjligt innan klockan slår. Nedräkningen startar men på noll-slaget händer inte det de förväntat sig. Livsvalen ställs på sin spets.
Är domedagen en tydlig händelse i världshistorien eller en mytologisk symbol för alla del-undergångar som sker i livet; någon domedagsledare tar makten. Tipping point passeras. Ett land raseras i krig och folk måste fly. Hur hittar vi livsmod och glädje i all denna olycka som omger oss? Vad är meningen med livet, och vad har vi för behov av svar på den frågan?
Musik: Johan Blixt
Libretto: Emma Palmqvist
Dirigent: Hanna Ohlson Nordh
Regi: Joakim Engstrand
Robert Fitzpatrick: Hannes Öberg
Fru Fitzpatrick: Amelia Jakobsson
Journalisten: Caspar Engdahl
Inspicient: Theres Hansson
Scenmästare: Alexander Svensson
Ljudtekniker: Rikard Norén
Ljus-/videotekniker: Anton Linder och Anja Löfggren
Foto: Per Bolkert
