Att Sverige har en kommunpolitiker från Vallentuna (M) som kulturminister är en verklighet sedan oktober 2022. Att hon, Parisa Liljestrand, under sin tid i Vallentuna kommuns kulturnämnd ”aldrig uppvisat något intresse för kulturfrågor eller förespråkat eller jobbat med några kulturprojekt” enligt Monique Nilsfors (S) i samma kulturnämnd, antyder något; ’bekymmersamt’ som det brukar heta på politikerspråk när någonting är fel eller skaver.
– Jag upplever inte att hon bryr sig om kultur över huvud taget, konstaterade Nilsfors vidare.
På kulturdepartementets webbplats säger ministern:
– Jag vill vara en kulturminister för medborgarna, oavsett vem man är eller var man kommer ifrån. Jag är stolt över att företräda en regering som gjort det till sin uppgift att värna det svenska kulturarvet och skapa möjligheter för att det ska komma fler till del.
I slutet av januari 2025 deklarerade nuvarande kulturminister – i ett ganska platt och oengagerat invigningstal vid Göteborgs Filmfestival – sin moderata kulturpolitik, som hon var stolt över.
En politik som majoriteten röstat för?
– Jag vet att många kulturministrar före mig har velat framställa sig som de olika branschernas bästa kompisar och främsta företrädare i regeringen. Man kanske får jättemycket uppskattning för det, inte minst på galor och festivaler som den här? Vad vet jag? Men jag vet i alla fall att det inte är politikens uppgift, säger kulturministern.
Och hon fortsatte:
– Det är heller inte politikens uppgift att kräva medborgarna på mer och mer skattepengar för att man inte orkar stå upp för sina prioriteringar.
– Politikens uppgift – och min uppgift som kulturminister – är att genomföra den politik som en majoritet av svenska folket har röstat för.
Kulturministern tycker sig därmed veta vad den knappa majoriteten har gett henne för mandat. Hur många röster som har lagts på den moderata kulturpolitiken vet förmodligen ingen, inte ens Parisa Liljestrand.
Rekordlåga kulturbudgeten
Hur stolt kulturminister Liljestrand var när regeringens budgetproposition för 2025 presenterades är svårt att veta. Med en andel av den totala budgeten till all kulturell aktivitet på rekordlåga 9,3 miljarder kronor. Det utgör en andel på 0,65 procent av rikets totala budget; den lägsta nivån sedan 2004.
I det totala anslaget av drygt 9 miljarder kronor ingår medel till ett stort antal områden: kultur, medier, trossamfund och fritid; till det senare hör bland annat ungdomspolitik, idrott, folkbildning, spelmarknad.
Presentationen av kulturpropositionen kommenterade hon med att ”vi stärker förutsättningarna för Sveriges kulturella och kreativa branscher för ett vitalt kulturliv och tillför satsningar på barns tillgång till professionell kultur”.
Musikens kraft
Att musik är ett kraftfullt verktyg som påverkar oss på djupet, från våra fysiologiska reaktioner till våra sociala interaktioner och vår mentala hälsa, är konstaterat i en lång rad forskarrapporter.
Otaliga rön som verkar ha undgått de flesta ledamöter i regering och riksdag.
Helena Wessman, tidigare rektor för Kungl Musikhögskolan, numer länsmusikchef på Gotland, hade några tankar kring musikens bärande kraft i sin blogg ›.
Hon tar sitt avstamp i de skeenden som formade Sverige i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
– Musik var en bärande kraft inom folkrörelserna – parader och gemensam sång gav mod att stå upp emot överheten – och ett sekulärt och civilt musikliv började växa fram vid sidan av musiken inom statskyrkan och den militära organisationen.
– Nu bildades musiksällskap för gemensamt musicerande i körer, kammarensembler och orkestrar. Den muntligt traderade folkmusiken tecknades ned och lyftes fram. Musikutbildningarna gjordes tillgängliga för fler. Denna musiklivets organisering skedde ofta på initiativ av personer ur samhällets övre skikt, men med ambition att nå ut även till mindre bemedlade.
Ingen övergripande debatt eller granskning
– Tidigare generationers övertygelse om musikens och andra konstformers stora betydelse för utvecklingen av individ och samhälle, är numera väl belagd genom forskning. Ändå är det i vår tid långt ifrån självklart med offentliga investeringar i kultur. Tvärtom tycks vi befinna oss i ett skede där den nationella kulturpolitiken på allvar kan komma att ifrågasättas. Ett skifte som sker utan vare sig övergripande debatt eller djuplodande granskning av beslutsprocesserna, skriver Wessman.
– Lika viktigt som att investera i energiförsörjning, transporter och annan ”hård infrastruktur”, är det att investera i ”mjuka värden” som kultur, utbildning, vård och omsorg. Hur ska vi annars få oss människor och samhället att fungera?
Musikexporten
Helena Wessman påminner också om att Sveriges musikexport inte uppkommit av sig självt. Den har sin grund i skolans och kulturskolornas musikundervisning, i musikinstitutionernas och de fria gruppernas skolkonserter, i studieförbundens tillhandahållande av utrustning och replokaler och i gymnasiernas, folkhögskolornas och musikhögskolornas utbildningsinsatser.
Och Wessman konkluderar:
– Allt hänger ihop och det förstod de män och kvinnor som genom visionärt och uthålligt reformarbete moderniserade Sverige. Sången gav dem kraft.
