Trumpetaren och flygelhornisten, tillika jazzkompositören och arrangören Bengt-Arne Wallin (1926–2015), hyllas i en konsert med nya Radiojazzgruppen (RJG) i Berwaldhallen, Stockholm, den 25 februari (sänds även direkt i P2).
Enligt RJG:s konstnärlige ledare, Nils Landgren, är Wallin en av de hippaste jazzmusiker vi haft.
Konsertprogrammet, ’Now and then’
Miles from Duke
Gällivarevisan*
Vallåt från Mockfjärd*
Visa från Järna*
Ack Värmeland*
Rotebro-valsen
Svit från Varmluft
Sammeles Annas brudpolska*
Per Speleman*
*Arrangemang av Bengt-Arne Wallin
Radiojazzgruppens musiker
Många nya namn har det blivit sedan Radiojazzgruppen hördes som mest på 1960-, 70- och 1980-talet. Och till skillnad från kapellmästare Domnerii dagar finns i 2024 års edition sex kvinnliga musiker i ensemblen. Idag heter den konstnärlige ledaren Nils Landgren, trombonisten.
Trumpet
Fredrik Norén, lead-trumpet
Magnus Broo
Nils Janson
Linnea Jonsson
Träblås
Per ”Ruskträsk” Johansson
Johan Christoffersson
Lisen Rylander Löve
Jonas Kullhammar
Alberto Pinton
Trombon
Mats Äleklint
Tilde Schweitzer
Lisa Bodelius
Ella Wennerberg
Bas
Martin Höper
Trummor
Nicci Notini Wallin
Slagverk
Lisbeth Diers
Wallins första år som jazzmusiker
Bengt-Arne Wallin föddes 1926 och växte upp i Linköping. Utbildade sig först som flygtekniker vid Saab, men jazzen tog snabbt överhand. 1949 engagerades han i Malte Johnsons orkester, Göteborg. Därefter spelade han en tid med Arne Hülphers. 1952 ingick han i Seymour Österwalls orkester i Stockholm. Där fanns också Gösta Theselius och kontakten med honom fick stor betydelse för Bengt-Arnes utveckling som arrangör.
1953 blev han medlem i Arne Domnérus orkester på Nalen, ett fruktbart samarbete som kom att vara i över tio år. 1962 kom skivan Old Folkore in Swedish Modern. Bengt-Arne Wallin var de här åren inte ensam om att söka inspiration i den svenska folkmusiken. 1961 började Jan Johansson som pianist i Arne Domnérus orkester, där han alltså blev kollega med bland andra Bengt-Arne Wallin och Georg Riedel.
Den långa jazzresan
På 1950-talet och in på 1960-talet var Bengt-Arne Wallin en av landets främsta trumpetare. Tidigt blev han också en mångsidig och uppskattad kompositör och arrangör. Kanske mest känd för sina sinnrika bearbetningar i jazzton av motiv från svensk folkmusik. I över tjugo år var han också verksam som lärare vid Musikhögskolan i Stockholm. I Harry Arnolds Radioband var han fast medlem så länge det existerade (1956–1965), både som trumpetare och arrangör.
1953 blev han medlem i Arne Domnérus orkester på Nalen, ett samarbete som kom att vara i över tio år. Här började han också efter några år att spela flygelhorn. Han skrev många arrangemang för orkestern. Dessutom hade han många studiojobb där han arrangerade och skrev för olika orkestrar och för den tidens populära artister.
Folkmusikrötterna och jazzen
Bengt-Arne Wallin och flera av hans musikerkolleger sökte gärna inspiration i den svenska folkmusiken. Jan Johansson utforskade var en av dem som tidigt utforskade folkmusikrötterna. 1961 började Jan Johansson som pianist i Arne Domnérus orkester, där han alltså blev kollega med bland andra Bengt-Arne Wallin och Georg Riedel.
Musikerna fortsatte att inspireras av folkmusiken. Jan Johansson spelade 1962–64 tillsammans med Georg Riedel in Jazz på Svenska. 1965 kom en LP, Adventures in Jazz and Folklore, med musik tolkad av Bengt-Arne Wallin, Jan Johansson, Georg Riedel och Bengt Hallberg.
Även Melodifestivalen
Även andra musikområden blev föremål för arrangemang och bearbetningar och 1965 gjorde Johanson/Wallin radioproduktionen Barnkammarmusik med barnvisor arrangerade för kammarorkester och storband. Flera gånger deltog Wallin också i Melodifestivalen, 1966 med Nygammal vals (med Lill Lindfors och Svante Thuresson) som hamnade på andra plats i Eurovisionstävlingen. Wallin hade under den här tiden många uppdrag för radio och tv, där han skrev musik till teatrar, musikaler och till närmare tjugo långfilmer.
Jazz på Musikhögskolan
1970 beslutade Riksdagen att en reform av den högre musikutbildningen skulle genomföras successivt med början budgetåret 1971/72; även jazz nu skulle finnas på schemat, och 1972 anställdes bl a Bengt-Arne Wallin som lärare vid Musikhögskolan i Stockholm. Kördirigenten Eric Ericson och pianisten Greta Erikson var de enda som redan från början insåg vad jazzen skulle kunna tillföra högskolan. Bengt-Arne Wallin blev kvar som lärare i 22 år.
Komponerade mellan seriöst och jazz
Vid sidan av uppdraget som lärare fortsatte Bengt-Arne att komponera och arrangera och han åkte runt och gästspelade med olika storband. Han skrev gärna musik i gränslandet mellan ”seriös musik” och jazz och han gjorde också ytterligare ett par skivinspelningar:
1979 kom The Unexpected Symphony som var ett samarbete med Danmarks Radios Big Band och 1985 släppte han, tillsammans med Nils Landgren, albumet Miles from Duke. 1997 återutgavs dessutom den gamla Old Folklore-skivan från 1962 av bolaget ACT tillsammans med en nyinspelning med Jazz Baltica Ensemble, i dubbelalbumet The Birth and Rebirth of Swedish Folk Jazz.
Vid sidan av sitt musicerande var Bengt-Arne Wallin också engagerad i frågor som rörde upphovsrätt och konstnärliga rättigheter. Under många år ingick han i styrelsen för SKAP, föreningen för Sveriges kompositörer och textförfattare.
Bilden överst: Bengt-Arne Wallin på ett skivomslag, 1956 (’Trumpet och stråkar’)
