Sångaren på bilden är blott en illustration och ingår inte i studien.

Honor är synnerligen kräsna lyssnare – de föredrar hannar som inte fuskar med sin dagliga sångträning. Studien är gjord på fåglar, men vissa resultat om sångmuskulaturen gäller förmodligen även för människor.

Forskare vid Umeå universitet har inriktat sig på studier av förändringar i muskulaturen bakom sjungandet. Studien (publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications) är ett samarbete mellan forskare vid Syddansk Universitet i Odense, Universiteit Leiden, Nederländerna, University of Vermont, USA samt Umeå universitet.

Liknande muskulatur

– Men muskulaturen för att frambringa sång är till stor del gemensam för alla ryggradsdjur, inklusive fåglar och människor, så därför är vissa av resultaten i studien förmodligen överförbara på oss, säger Per Stål, professor vid Institutionen för medicinsk och translationell biologi vid Umeå universitet och en av författarna bakom studien.
– Om sången har exakt samma sociala funktion bland människor som bland fåglar, ska vi låta vara osagt…

Sången träning för parning

Det har länge varit en gåta varför sångfåglar lägger ned så mycket tid och energi per dag på att sjunga, även när det verkar onödigt och de inte har några artfränder inom höravstånd. Nu tycker man sig ha funnit svaret. Det är hannarna som övar för att med sin skönsång kunna imponera på honorna och därmed få chansen att para sig. 

Övningsuppehåll märks direkt
Hannens sång – korta trumpetstötar – är unik för varje individ. Zebrafinkar lever i livslånga ”äktenskap”. Även om partnern dör förblir den överlevande maken ensam resten av livet.

Forskarna studerade inspelningar av fåglar av arten zebrafink före och efter deras dagliga träningspass. Förändringarna gick tydligt att se när man studerade inspelningarna i detalj, även om ett mänskligt öra inte kunde höra dem. Fågelhonorna är dock synnerligen kräsna lyssnare och märker direkt om en hanne har slarvat med övningen, om så bara en enda dag. I försök valde honorna konsekvent hannar som inte hade gjort något uppehåll i sångträningen.

I studien kunde man se att efter en veckas uppehåll med sången hade fåglarnas röstmuskler förlorat 50 procent av sin förmåga.

Utveckling mot nya röstbehandlingsmetoder

Att sjunga kan verka enkelt men kräver i själva verket ett oerhört komplext samspel mellan ett mycket stort antal muskler. Sångmusklerna hos människor är dock förvånansvärt dåligt utforskade; de stora tenorernas struphuvuden är något av affärshemligheter. Därför är det intressant att kunna studera storsjungare i djurriket för att kunna utveckla kliniska röstbehandlingsmetoder.

– Det anmärkningsvärda är att sångmusklerna tycks reagera tvärt emot andra muskler i kroppen på träning. Vi kunde se att röstmusklerna blev snabbare av träning, istället för starkare och mer uthålliga som t ex hur arm- och benmuskler normalt reagerar när vi tränar på gymmet, säger Per Stål.

Forskarna hoppas att studien på sikt ska kunna bidra till förståelse kring hur man kan förbättra röstträning och rehabilitering bland människor. Sångfåglar, eller osciner, är en mycket stor grupp fåglar, där många av våra vanligaste arter som kråkfåglar, starar, trastar, sparvar och finkar ingår.

Bilden överst: zebrafinkhanne (Taeniopygia guttata castanotis)

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.