Varning: denna text kan innehålla spår av ironi (och sådant är svårhanterliga saker på webben).
Stockholms konserthus gör i sin marknadsföring ett stort nummer av att husets orkester – Kungl Filharmonikerna – den 22 och 23 februari spelar Edward Elgar och Richard Strauss. Det handlar om Elgars Violinkonsert från 1910 och Strauss’ Don Juan från 1889.
Den förhärskande ordningen i programsättning av konserter numer är att klämma in ett nyare, kort stycke musik före, eller mellan, de s k riktiga tonsättarna. Som nutida musik-gisslan finns i denna konsert ett verk av tonsättaren Paula Prestini (f. 1975) född i Italien, nu boende i USA. Stycket heter Barcarola och är från 1996, med en speltid på 15 minuter. Komponerat av en då 21-åring (om Prestini då hade professionen tonsättare).
Dirigent från Italien
För att få bra styrning på framförandena har man kallat på den italienska dirigenten Speranza Scappucci (f. 1973), nu för första gången i Stockholm (bilden överst). Kanske inte känd för att dirigera musik av just Elgar och Strauss, men hon är ju ändå ett internationellt tillskott, där de inhemska förmågorna inte tycks räcka till.
I konserterna medverkar även den kanadensiske violinsten James Ehnes (f. 1976), i annonseringen kallad ”vår tids Jascha Heifetz”, dvs den legendariske violinsten, född 1901 i Vilnius, död i Los Angeles 1987.
