De gamla mästarna dominerar fortfarande i landets konserthus. De svenska skattefinansierade orkestrarna anser fortfarande, säsongen 2022–2023, att konsertpubliken till övervägande del ska förses med musik från 1700- och 1800-talet.
iMusiken har gått igenom de aktuella säsongsprogrammen som Sveriges större orkestrar presenterat (nio symfoni- och kammarorkestrar), samt redovisat dem i inlägg under september och oktober.
Döda kompositörer dominerar
Totalt handlar inventeringen om närmare 28,000 minuters musik. Denna säsong, liksom de senaste decenniernas säsonger, ser det likadant ut – i stort sett. Sammantaget är det musik av Ludwig van Beethoven, Wolfgang Amadeus Mozart, Gustav Mahler, Pjotr Tjajkovskij och Richard Strauss som ligger i topp.
Det märks att orkestrarna i sina konsertprogram vill spränga in verk av något mindre spelade kompositörer, liksom musik av samtida tonsättare samt av kvinnliga tonsättare, äldre och nu levande. Men det är relativt korta stycken som inte kan hävda sig mot de döda mästarnas massiva symfonier på timmen, eller däröver.
Traditionellt. Svårt för nyare musik att höras
Så det sammantagna resultatet av närmare 470 timmars musik blir tämligen traditionellt.
Av 960 framförda verk är 19,2 % att beteckna som samtida musik (från de senaste 25–30 åren). Hade inte Norrköpings Symfoniorkester satt upp två föreställningar med Sven-David Sandströms helaftonsopera Livets bok, skulle procentandelen för samtida musik minska med drygt 2 %.
12,7 % är komponerade av kvinnliga tonsättare, 9,1 % av nu levande kvinnliga tonsättare.
Svensk musik trycks undan
Det mest uppseendeväckande är att Sveriges orkestrar (läs: programråd och dirigenter) tycks rata musik av svenska kompositörer, äldre som nutida. Det hjälper inte att det detta år har varit 150-årsjubileum för Hugo Alfvén:
Blygsamma 10,8 % av all framförd musik är av svenska upphovsmän och kvinnor.
Bara ett par procent mer musik än av allt spelat av Ludwig van Beethoven (1770–1827).
iMusiken fortsätter redovisa detaljer och trender från repertoarstatistiken säsongen 2022–2023. Det finns en del ljusglimtar och märkligheter att begrunda. Som exempelvis, vilket är det mest spelade verket? Vilken är den oftast framförda svenska kompositören? Eller den oftast spelade kvinnliga?
Och från vilka länder/världsdelar kommer den musik som presenteras för den svenska publiken?
