Svenska kvinnliga tonsättare är minsann inte bortskämda med att uppmärksammas av landets stora orkestrar. Men nu i april händer det: tonsättaren Lisa Streich porträtteras i en s k tonsättarweekend i Stockholms konserthus, lillasyster till de veckolånga tonsättarfestivaler detta konserthus om höstarna brukar tillägna nutida kompositörer.
Detta med en förlängd konserthelg kring tonsättare startade med Karin Rehnqvist i april 2006 (hon som alltid är den första när det handlar om svenska kvinnliga tonsättare). Andra kvinnliga tonsättare som lyfts fram är Marie Samuelsson 2007. 2010 blev det en tonsättarweekend med Britta Byström, 2011 med Paula af Malmborg Ward, 2013 med Victoria Borisova-Ollas, och 2018 med med Andrea Tarrodi.
Egensinnig musik
Lisa Streich (f. 1985) stammar från Norra Råda i Värmland och är numer synnerligen internationellt verksam. Hon studerade komposition och orgel i Berlin, Stockholm, Salzburg, Paris och Köln. För närvarande är hon stipendiat vid Norges Musikkhøgskole (NMH) Oslo.
Konserthuset i Stockholm beskriver hennes musik som egensinnig och djupt originell; ofta är det som om hon ’regisserar’ ljuden, instrumenten och musikerna till något som blir lika mycket en visuell som musikalisk upplevelse.
Den 11 april inleds Streich-festivalen med Kungliga Filharmonikerna, trumpetsolisten Lucas Lipari-Mayer och dirigenten Ivan Volkov med ett uruppförande: MEDUSE ”Elle est belle et elle rit” för trumpet och orkester. I konserten ingår också Lisa Streich-verken Flügel och Ishjärta. Programmet återkommer i festivalens konsert lördagen den 13 april.
Norrköpings Symfoniorkester, med dirigenten Elena Schwartz och gitarristen Jacob Kellermann, bidrar den 12 april med Mantel för stråkorkester och slagverk, Himmel, Händeküssen och Augenlider för preparerad gitarr och orkester.
Motorer är min last
I avslutningskonserten söndagen den 13 april ställer KammarensembleN upp med dirigenten Christian Karlsen och solisterna Karin Hellqvist på violin och Heloisa Amaral vid pianot. Fyra verk av Lisa Streich framförs: Falter för soloviolin, Zucker för motoriserad ensemble, Safran för violin och motoriserat piano, samt Francesca för ensemble.
– Motorer är min last, kommenterar Lisa Streich. Precis som andra människor går loss på lösgodis ’konsumerar’ jag gärna en nypa motorer. Människa mot maskin. I motsats till den gängse uppfattningen, framför allt under 1900-talet, kan man nu få intrycket av att maskinen är mer mänsklig än människan.
Foto: Harald Hoffmann
