Den här ryska tonsättarens musik har inte hörts i Skandinavien de senaste femtio åren.
Men nu blir det av, med dirigenten Christian Carlsens satsning på musik av Galina Ustvolskaya – med hennes symfonier Nr 2, Nr 3, Nr 4 och Nr 5.
En orkester med 35 musiker tillsammans med pianosolist, sångare och skådespelare kommer att framföra detta i en föreställning på Folkoperan, Stockholm, lördagen den 5 februari.
Christan Carlsen anför de medverkande pianisten Joonas Ahonen, Barbara Kozelj, mezzosopran, Sergej Merkusjev, röst, och en särskilt sammansatt orkester med 6 flöjter, 6 oboer, 6 trumpeter, 5 kontrabasar, 3 tubor, 1 trombon, 3 slagverkare och 4 violiner. Det är KammarensembleN samt musiker ur Kungliga Filharmonikernas orkesterakademi.
Dessutom kommer skådespelarna Stina Ekblad och Krister Henriksson att läsa texter av poeten Anna Achmatova samt av nobelpristagarförfattarna Svetlana Aleksijevitj och Alexandr Solsjenitsyn.
– Galina Ustvolskaya var ett slags musikalisk sanningssägare mitt i den förtryckande Sovjetstaten. Ingen musik låter som hennes, före eller efter. Ritualistisk, explosiv och spirituell. I min mening kanske det mest unika musikaliska konstnärskap under 1900-talet och det känns nästan kusligt att spela verken i denna speciella tid, kommenterar Christian Karlsen.
Konsertprogrammet
Galina Ustvolskaya – Skrik mot Rymden
Symfoni Nr 2 “Sann, Evig Salighet!” (1979)
Symfoni Nr 3 ”Jesus Messias, Rädda Oss!” (1983)
Symfoni Nr 4 ”Bön” (1985–87)
Symfoni Nr 5 ”Amen” (1989–90)
Galina Ivanovna Ustvolskaya
föddes i Petrograd (1919) och dog (2006) i samma stad, som då bytt namn till Sankt Petersburg, Hon studerade från 1937 till 1947 vid Leningrads/Sankt Petersburgs musikkonservatorium. Därefter blev hon doktorand och undervisade i komposition.
Hennes kompositionslärare Dmitri Sjostakovitj sa om sin elev:
– Jag är övertygad om att G. I. Ustvolskayas musik kommer att nå ett världsomspännande anseende, som kommer att värderas av alla som uppfattar sanningen i musik.
Sjostakovitj stöttade
Vid flera tillfällen stöttade Sjostakovitj henne i Kompositörsunionen (styrd av Sovjetstaten) när andra tonsättarmedlemmar riktade krtitik mot Ustvolskaya.
Han skickade några av sina egna ännu oavslutade verk till Ustvolskaya och fäste stort värde vid hennes kommentarer. Vissa av dessa stycken innehåller till och med citat från hans elevs kompositioner; till exempel använde han det andra temat i finalen av hennes klarinetttrio genom hela den femte stråkkvartetten och i Michelangelosviten (nr 9).
Den intimt konstnärliga relationen mellan de två tonsättarna har jämförts med det som fanns mellan Arnold Schönberg och Anton Webern.
Gärna ovanliga kombinationer av instrument
Ustvolskaya utvecklade sin egna mycket speciella stil, om vilken hon sa:
– Det finns ingen som helst koppling mellan min musik och någon annan kompositörs, levande eller död.
Det som utmärker hennes musik är användningen av upprepade, homofoniska block av ljud. Hon använde sig gärna av ovanliga kombinationer av instrument (som åtta kontrabasar, piano och slagverk i hennes komposition nr 2). Där fanns även extrem dynamik (som i hennes pianosonat nr 6). Hon utnyttjade grupper av instrument för att få fram tonkluster. Inte minst var hon förjust i att använda piano eller slagverk för att slå ut de traditionella oföränderliga rytmerna (alla hennes erkända verk använder antingen piano eller slagverk; många använder båda).
Mer om Galina Ustvolskaya här ›
Foto, Carlsen: Nadja Sjöström. Montage: iMusiken
