Vad kan passa bättre för själen i dessa coronatider än ett rekviem?
Nu i april 2020 kom ett alldeles nyskrivet Requiem av Leif Strand, tonsättare, arrangör, och mångårig körledare.
Åtta satser, 43 minuter, med Leif Strands Damkör och Leif Strands Symfoniorkester under ledning av dirigenten Christoffer Nobin, i en produktion från Nilento (NILCD1915); finns även på Spotify ›
Det vilar något eftertänksamt och stillsamt vemodigt över detta verk. Kanske en musikers reflektioner och stämningar efter ett långt liv i musikens tjänst (Strand är född 1942). Nyskrivet, men ändå tidlöst, nästan neoklassisistiskt. Inga skärande dissonanser eller frustande furiositet; Dies Irae (Vredens dag) inleds exempelvis stillsamt och harmoniskt med harpa.
Man associerar till brittisk musik från 1940/50-talet, med svala stråk av svensk folkton. Och, som sagt: det är så eftertänksamt.
Den 22 kvinnor starka damkören, med tät stämföring, finns med i samtliga satser – Introitus – Kyrie – Dies Irae – Offertorium – Sanctus Benedictus – Libera me – Agnus Dei – In Paradisum.
Bästa spår: Sanctus Benedictus, In Paradisum.
Leif Strand utbildades på Kungl Musikhögskolan på 1960-talet (soloklarinettist och kördirigering). 1965 startade han Leif Strands Kammarkör, som under många år under 1970-talet härjade fritt och, utan konkurrens, i Sveriges kyrkor med nyskapande arrangemang av svenska psalmer (Sorgen och glädjen, O, hur saligt att får vandra etc), tillsammans med medlemmar ur Radiojazzgruppen; Jan Johansson, Bengt Hallberg, Arne Domnérus, Rune Gustafsson, Georg Riedel m fl. Hans kammarkör hade även musikaliska samarbeten med bland andra Björn J:son Lindh/Janne Schaffer, Göran Fristorp, Cyndee Peters.
Leif Strand finns med som kompositör, arrangör och/eller körledare på ett 30-tal skivproduktioner.
