Idag skulle Ella Fitzgerald – The First Lady of Song – ha fyllt 100 år. Hon dog den 15 juni 1996 efter en formidabel karriär som jazzsångerska med bl a 200 skivor och 13 Grammy-priser.
Berömda samarbeten med vokalkvartetten Bill Kenny & The Ink Spots, trumpetaren Louis Armstrong, gitarristen Joe Pass och orkesterledarna/kompositörerna Count Basie och Duke Ellington.
Men Ella Fitzgeralds låtskatt och musikideal lever vidare, på många olika sätt.
Fenomenalt
En som förvaltar det väl är malmöbaserade sångerskan Vivian Buczek, som påpassligt har släppt en ny cd: Ella Lives (producerad av Martin Sjöstedt för Prophone Naxos).
Vivian Buczeks röst är fenomenalt bra, jazzigt tonsäker med utsökt timing. Hennes hyllning till förebilden Ella är av högsta klass som borde få The First Lady of Song att stråla.
Månadens gåta: varför har Sverige inte hört mer av Vivian Buczek? Har vi haft något så enastående sedan Monica Zetterlund?
Och jazztrion med Martin Sjöstedt, piano, Niklas Fernqvist, bas, Johan Löfcrantz Ramsay, trummor, är de lika perfekta som underhållande, drivna och avlyssnande musiker man någonsin kan ha med sig.
Buczek och trion bjuder generöst (68 min) med elva Fitzgerald-låtar:
You’d be so nice to come home to (Cole Porter)
Yesterdays (Jerome Kern/Otto Harbach)
Prelude to a kiss (Duke Ellington/Irving Gordon/Irving Mills)
The man I love (George Gershwin/Ira Gershwin)
Iträs alright with me (Cole Porter)
The very thought of you (Ray Noble)
Caravan (Duke Ellington/Juan Tirol/Irving Mills)
Lady be good (George Gershwin/Ira Gershwin)
Tenderly (Walter Gross/Jack Lawrence)
Misty (Errol Garner/Johnny Burke)
Things ain’t what they used to be (Mercer Ellington/Ted Persons)
För att citera Ella Fitzgerald:
The only thing better than singing is more singing.
