Den försummade tonsättaren Moses Pergament (1893–1977) verkar gå en ny vår till mötes. Han föddes i Finland av litauisk-judisk härkomst, studerade i Ryssland, kom till Sverige som 20-åring och blev svensk medborgare år 1919.
Han räknades till en av de mest intressanta svenska tonsättarna i mitten 1900-talet. Men efter hans död försvann intresset för hans musik, lika plötsligt som oförklarligt.
Hösten 2024 kom en uppmärksammad Pergament-inspelning med pianisten Martin Malmgren, Helsingfors Stadsorkester och Helsingfors Kammarorkester: A Musical Miscellany på skivbolaget Toccata (Grammis-nominerad).
Och nu kommer Pergaments Den judiska sången, komponerad 1944, att framföras i Stockholms konserthus den 22 och 24 maj, med Kungliga Filharmonikerna tillsammans med Eric Ericsons Kammarkör (denna gång med 80 sångare!) samt sopranen Agneta Eichenholz och tenoren Kjetil Støa. Dirigent är Tobias Ringborg.
Underskattad körsymfoni
Den judiska sången är ett av 1900-talets mest gripande och samtidigt underskattade svenska storverk. Det uruppfördes i november 1947 i Konserthuset, då med Birgit Nilsson och Gösta Bäckelin som solister, Radiokören, Konsertföreningens orkester och dirigenten Carl Garaguly.
Sedan uruppförandet har Den judiska sången bara framförts vid ett fåtal tillfällen, och det finns endast en inspelning från 1974 (Caprice), med Kungliga Filharmonikerna, solisterna Birgit Nordin och Sven Olof Eliasson samt Musikaliska Sällskapets kör under ledning av James DePreist.
Verket, som har kallats både ”körsymfoni” och ”symfonisk sångcykel”, tillkom i slutet av andra världskriget, medan Förintelsen ännu pågick och dess fulla omfattning började uppdagas. Moses Pergament, verksam både som tonsättare och som musikkritiker i Stockholms-Tidningen och Svenska Dagbladet, hämtade texterna ur två diktsamlingar från 1910-talet av Ragnar Josephson, Kedjan och Judiska dikter.
13 satser
Den judiska sången är drygt 80 minuter långt och består av tretton satser, där Pergament bygger på judisk symbolik: tio satser med text – motsvarande antalet strängar på kung Davids harpa – och totalt tretton satser, en referens till de tretton trosprinciperna enligt Maimonides, som anses centrala för att definiera judendomen som religion.
