Guldkvasten till Filharmonikerna – men varför?

Få fenomen i tillvaron är stabilare än repertoarbalansen inom den västerländska konstmusiken – så som den presenteras av musiker och orkestrar; skatteunderstödda eller frilansande.

Manliga kompositörer har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Geniet har alltid varit man. Musik av män är viktigare än musik av kvinnor. Finns det över huvud taget någon musik av rang skriven av kvinna?

För övrigt är den bästa musiken redan komponerad. Se bara, vad som får publiken att komma till konserthusen – musik från 1800-talet.

 

Rekordmånga kvinnliga tonsättare

Ovanstående är (givetvis) ironi; den som följer iMusiken vet det mer än väl. Nästan lika ironiskt, eller förvånande, blir det idag lördag den 25 mars när Kungliga Filharmonikerna tilldelas Guldkvasten av föreningen KVAST, Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare. Guldkvasten är ett slags jämställdhetens musikpris.

För vad är det som hänt inne i Konserthuset vid Hötorget i Stockholm? Jo, när säsongsprogrammet för 2016–2017 presenterades förra våren fick Konserthuset mycket uppmärksamhet för den långa rad av kvinnliga tonsättarnamn som presenterades. Upp emot 40 kvinnliga kompositörer genom åren namngavs.

Repertoarens fördelning i Stockholms konserthus/ Kungl Filharmonikerna vårterminen 2017, inkl framföranden under Svensk Musikvår. Klicka, om du vill se bilden större.

Applåder och visslingar. Äntligen ett genombrott för en mer genusbalanserad repertoar hos en respekterad institutionsorkester?

 

Men – likadant som tidigare

Men namn är en sak. Spelade verk och speltid (durata) en annan. Synar vi den faktiska musiken framförd i Konserthuset under våren 2017 (den enda period som finns tillgänglig) ser det ut som – vanligt. Andelen musik av kvinnliga tonsättare är som för tre, fyra år sedan.

Ingenting har egentligen hänt i fördelningen manligt – kvinnligt. Det som för fyra år sedan bland svenska orkestrar var en medelmåttig (läs: låg) prestation i framförd musik av kvinnor, belönas år 2017 med Guldkvasten.

 

8 % ger utmärkelse

Enligt KVAST är Guldkvasten ett pris som går ”till den orkester/arrangör av orkestermusik, kammarmusik eller elektroakustisk musik som har gjort bra satsningar på kvinnliga tonsättare.”

För fyra år sedan var en andel av 6–8 % musik av kvinnliga tonsättare inget vidare. Filharmonikerna hade då en andel på 6,4 % musik av kvinnor.

2017 innebär Stockholms konserthus andel på 8 % framförd musik av kvinnliga kompositörer att de får priset Guldkvasten. Föregående års pristagare, Norbergfestival, ståtade med andelar på 50 % eller mer.

Något måste ha hänt med guldvärdet i Guldkvasten. Men det är svårt att räkna ut.

 

Trögt för modern musik

Inte heller med den nyare musiken som spelas går det så mycket framåt. Under vårterminen framförs 19,5 % musik (65 verk) komponerad efter 1990 (dvs musik som är 27 år eller yngre). Den musik som dominerar är från 1800-talet – 36 %.

Därefter följer musik som är cirka hundra år gammal: 30,5 % är verk från perioden 1900–1949. Den av svenska orkestrar bortglömda tidsperioden 1950–1989 representeras av 16 verk, dvs 4,8 % av den repertoar som framförs.


Prismotiveringen lyder:

Guldkvasten går till Konserthuset Stockholm som öppnat huset och Kungliga Filharmonikernas repertoar för kvinnliga tonsättare från både förr och nu. En stor och respekterad svensk institution statuerar ett lysande exempel såväl nationellt som internationellt och skänker glädje och inspiration åt såväl publik som tonsättare och musiker.

 

 

  • Kommentera